DAGBm GFGAD DBGAD DBGAGAD Du liv, vad du nd r ensamt armt, mot den drm vi drmde om dig! Och dock ha vi lskande rligt och varmt stt rosor vid villande stig. Stt rosor, stt med vr bste vn, att vattnas av dalarnas dagg - men gingo en hstdag den vgen igen och bldde av nsslor och tagg. Du liv, vad du nd r ensamt lngt, nr du vxer i skuggans ljus! Nr knopparna torka och hava det trngt bland kullar av sollst grus. Du sjunger oss snger att sorg r kort, ltsar trsta nr sol gr ner - men hav dina visors buller bort, jag orkar ej hra dem mer! Hr somnar en man frn sitt eget ve, hr slutar ett djur sin strid - du liv, det var allt du hade att ge och detta r ddens frid.